lisasabina

Ett ensamt litet träd mitt ute i skogen








I fredags bestämde jag mig för att ta en tur på berget med Cissi, det va så fint väder. När jag kom upp så fick jag för mig att jag skulle gå åt andra hållet mot vad vi gjort förut när vi varit där sagt o gjort. Gick ner till sjön o börjar gå, Cissi i långlina. Grisen brukar inte bry sig om andra hundar när man är ute men då gjorde hon uppenbarligen det. Ett par med sin lilla hund kom o gick på traktorvägen strax ovanför oss o Cissi tar sats o ska rusa efter dom, jag vrålar NEEEEEEJ o sen tar lina slut o jag springer med några steg innan det stoppar. Cissi kommer tillbaka till mig o jag tar henne i örat o hon ylar som en stucken gris. FAN va ont i handen jag fick, linan skar ju rakt in i mina fingrar o tumme. Hundjävel. Så fortsätter vi gå då försöker hon sticka efter två gäss i sjön, men det avstyrdes snabbt. Går där o lallar o kommer in i skogen  o jag vet ju vart jag ska, jag ska ut på traktorvägen o hålla mig på ena sidan sjön. Bara det att efter ett tag o skogen så delar sig stigen i två o eftersom jag aldrig kommit från det hållet innan så har jag inte riktigt koll. Tar den stigen som känns bäst iaf och vi går o går o efter en stund så tycker jag att det känns lite kontigt, dom där "broarna" har jag inte sett innan o såhär nära vattnet ska vi ju inte vara... Struntar i det o tänker att jag nog snart borde komma ut till vägen iaf. Bara det att jag gör inte det. Efter att ha gått en timme o snubblat över stockar o rötter, fastnat med skon i lera etc innser jag att jag är vilse vägen kom aldrig! Va fan gör jag nu då?? Orka gå tillbaka, måste ju komma ut nånstans. Ringer mamma, som säger till mig att ha koll på skyltarna bättre. Vilka skyltar? Jag är ju i skogen. Sen ringde jag Kristin som bara asgarva åt mig. Efter en liten stund kommer hon med det bästa tipset! Ta o kolla om du ser ett träd eller nått som du kankse känner igen. Va faaan! Det är ju träd överallt, jag är ju i skogen!!! Suck, lägger på o fortsätter gå. Har kommit närmare vattnet nu igen o marken är väldigt konstig. Den ser ut som vanlig mark med rötter o greje men när man går på den så bara frasar den sönder under fötterna o man åker ner i underjordiska hål. Vi knallar vidare över stock o sten. Efter en stund ser jag att jag är på andra sidan sjön! Vi har alltså gått runt den i skogen. Nu kunde jag andas ut iaf för nu hade jag koll på vart jag va. Gu va skönt! Men jag ska fan aldrig mer gå i skogen igen! Inte själv iaf.