Utan huvud
Lr utan hjärna ska det nog snarare stå, huvudet sitter där det sitter men verkar allt som oftast tyvärr vara tomt. I lördags när jag kom hem från jobbet kl 06.00 tog jag mina saker ur bilen som vanligt och gick upp och la mig. Gick upp lite tidigare än vad jag brukar när jag jobbat för jag hade SÅ mkt som va tvunget att hinnas med. Skulle ha fest med tjejerna på kvällen men först va jag tvungen att ta mig in till systemet och handla lite dryck och sen en tur till Trollhättan för ett kortare jobbpass. Hade planerat så att jag skulle hinna till systemet och "umgås" ca 2 timmar innan jag va tvungen att börja göra mig och lägenheten i ordning för kvällen. När jag ska ta fram bilnyckel så hittar jag den inte. Jag letar överallt, men den är borta. Får en kall klump i magen och springer ner till bilen, mycket riktigt där sitter den så fint i tändningslåset och alla dörrar är låsta. FAN! 20 min kvar tills systemet stänger och en promenad in till stan tar ca 15 min! Jag har aldrig gått så fort i hela mitt liv kändes det som, va helt svettig o knallröd när jag flåsandes stormade in på systemet 7 minuter i två. Fick handlat det jag skulle så det va ju bra. Sen återstod ju dock problemet med den inlåsta nyckel. Fick ringt mina föräldrar som bor 3 mil bort så de fick kasta sig i bilen och åka hit med extra nyckel, kan inte påstå att de va överförtjusta precis (det är inte första gången jag glömmer min hjärna). Men fick träffat Fredrik, som va nybliven pappa, medans jag väntade på att dom skulle komma. Såå kom dom tillsist och jag fick äntligen komma iväg till jobbet, något försenad men men. Festen blev MKT lyckad! Tacka ni som va med, det är en fest man kommer minnas :)
Så det va det första.
Det andra fallet av akut Hjärnbist inträffade här igår. Återigen hade jag en tid att passa och även denna gången hade jag jobbat natt. Deklarerade, lämnade grejer hos min mor, åkte ut till Överby. Pratade med Elin i telefonen, parkerade, tände en cigg och tog ur nyckeln ur tändninglåset och gick ut. Träffade Annie utanför Arken och stod o pratade en stund sen va jag tungen att rusa. Hade räknat ut att jag va tvungen att åka därifrån kl 15 för att pappa skulle hinna ordentligt till sitt läkarbesök. Börjar rota i väskan efter nycklarna. NEJ DET ÄR INTE SANT, JAG HITTAR DOM INTE! Framme vid bilen. DÄR ligger dom och hånar mig, mitt på förarsätet! Fönstet är bara öppet såpass att jag får in fingrarna så den vägen gick inte. Va bara att krypa till korset och ringa mamma. Hon kastade sig i bilen och körde som en biltjuv till Överby, kan ju tillägga att hon inte va allt för nöjd när hon kom fram. Något som inte gjorde mor gladare va att hon va tvungen att ta bussen tillbaka till stan så att jag kunde köra till Grästorp så pappa kunde komma iväg. Men men det är sånt det är när man avlat fram en sån som jag :p Pappa han till läkaren iaf.
Sen den tredje grejen, den hände idag. Jag pratade om mitt fördjupningsarbete som skulle vara inne nästa vecka. Jag kände mig så säker på det och kände att det till o med skulle komma att bli ett bra arbetet. Men så när jag vakna i morse kändes det lite konstigt, så efter en stund kollade jag i mobilen va det va för vecka nu. Vecka 19. Jag tog fram mitt block o blädrade febril och där va sidan, Redovisa fördjupningsarbetet v 19. Vecka 19!!! Det va ju idag! Fick snällt erkänna för min lärare att jag tyvärr lider av denna åkomma och att det helt raderats ut att det va idag. Hon va snäll o förstod! Jag fick redovisa det jag hade och så bedömmer hon bara det skriftliga sen. Tack! Helt otroligt, en lärare som förstår sig på hjärnbrist!
Hjärnbrist förövrigt är faktiskt en äkta åkomma, den drabbar främst den blonda delen av befolkningen men kan drabba vem som helst. Dessvärre är det ett livslångt tillstånd men man kan lärar sig att hantera det så vardagen blir något lättare. Men det bästa är att berätta för nära och kära så de har förståelse så irritationen minskar vid upprepade korkade händelser.
Ha en god kväll och passa på att ta del av den D-vitamin kick som naturen bjuder på på dagarna, det mildrar symtomen av Hjärnbrist.
Så det va det första.
Det andra fallet av akut Hjärnbist inträffade här igår. Återigen hade jag en tid att passa och även denna gången hade jag jobbat natt. Deklarerade, lämnade grejer hos min mor, åkte ut till Överby. Pratade med Elin i telefonen, parkerade, tände en cigg och tog ur nyckeln ur tändninglåset och gick ut. Träffade Annie utanför Arken och stod o pratade en stund sen va jag tungen att rusa. Hade räknat ut att jag va tvungen att åka därifrån kl 15 för att pappa skulle hinna ordentligt till sitt läkarbesök. Börjar rota i väskan efter nycklarna. NEJ DET ÄR INTE SANT, JAG HITTAR DOM INTE! Framme vid bilen. DÄR ligger dom och hånar mig, mitt på förarsätet! Fönstet är bara öppet såpass att jag får in fingrarna så den vägen gick inte. Va bara att krypa till korset och ringa mamma. Hon kastade sig i bilen och körde som en biltjuv till Överby, kan ju tillägga att hon inte va allt för nöjd när hon kom fram. Något som inte gjorde mor gladare va att hon va tvungen att ta bussen tillbaka till stan så att jag kunde köra till Grästorp så pappa kunde komma iväg. Men men det är sånt det är när man avlat fram en sån som jag :p Pappa han till läkaren iaf.
Sen den tredje grejen, den hände idag. Jag pratade om mitt fördjupningsarbete som skulle vara inne nästa vecka. Jag kände mig så säker på det och kände att det till o med skulle komma att bli ett bra arbetet. Men så när jag vakna i morse kändes det lite konstigt, så efter en stund kollade jag i mobilen va det va för vecka nu. Vecka 19. Jag tog fram mitt block o blädrade febril och där va sidan, Redovisa fördjupningsarbetet v 19. Vecka 19!!! Det va ju idag! Fick snällt erkänna för min lärare att jag tyvärr lider av denna åkomma och att det helt raderats ut att det va idag. Hon va snäll o förstod! Jag fick redovisa det jag hade och så bedömmer hon bara det skriftliga sen. Tack! Helt otroligt, en lärare som förstår sig på hjärnbrist!
Hjärnbrist förövrigt är faktiskt en äkta åkomma, den drabbar främst den blonda delen av befolkningen men kan drabba vem som helst. Dessvärre är det ett livslångt tillstånd men man kan lärar sig att hantera det så vardagen blir något lättare. Men det bästa är att berätta för nära och kära så de har förståelse så irritationen minskar vid upprepade korkade händelser.
Ha en god kväll och passa på att ta del av den D-vitamin kick som naturen bjuder på på dagarna, det mildrar symtomen av Hjärnbrist.
Kommentarer
Trackback
