En dålig människa
är vad man känner sig som. Va in på rehabiliteringsmöte med chefen idag. Har tydligen varit sjuk 7 ggr på ett år och efter 5:e gången måste man in på möte med chefen för att göra en rehabiliteringsplan för återgång i arbetet. När en sån lapp från försäkringskassan damp ner i brevlådan kände man sig verkligen som en extremt dålig människa. Men tycker att det är lite extremt faktiskt, när hon vet att man faktiskt har varit sjuk och 7 ggr är inte så mkt med tanke på att man jobbar med människor. Nu handlar det ju inte bara om "infektions"sjukdom för min del, jag har ju opererat knät och den sjukskrivningen räknades oxå in... + de gånger jag känt att jag haft så ont i knät att jag inte kunnat arbeta. Sen visst, jag har aldrig varit hemma så mkt som nu. Har alltid varit väldigt frisk av mig men denna hösten o vintern åkte jag på allt... kraftiga förkylningar, magsjuka, influensan. Så kan det ju bli ibland. Men nu måste jag iaf ha sjukintyg från första sjukdagen resten av året om jag skulle ha oturen att bli mer sjuk. Den är ju rolig. Tänk om man känner sig jävligt dålig själv, näsan rinner som en kran huvudvärk hosta eller om man kanske måste springa på dass en gång i kvarten, men så anser inte läkaren att man är sjuk för man inte behöver medicin. Sköjj antagligen. Jäjä vi får väl se vad som händer. Jag va inte ensam iaf om att behöva gå på ett sånt möte, jobbarkompisen va oxå kallad och sen såg jag en hel lista med namn till rehabiliteringsmöte på chefens kontor... man måste ju snoka lite :p
+ är ju iaf att jag from nästa månad får min löneförhöjning för utbildningen jag gått, den är varmt välkommen!
Nu ska jag äta lite chokladpudding, blir ju inte mätt på dietmaten sallad och kött så måste ju fylla ut lite ;)
